I slutet av förra sekelskiftet planerade Sophiahemmets styrelse ett större om- och tillbyggnadsprojekt för att bygga ut operationssalen och öka antalet sjukbäddar. De konstaterade också att sjukhuset ”varit i saknad af en lämplig lokal för andaktsstundernas hållande”, vilket rimmade illa med den starkt kristliga grund institutionen vilade på. I samband med ombyggnationerna uppfördes därför ett kapell i anslutning till Sophiahemmets huvudbyggnad och sköterskehemmet, centralt beläget och lätt tillgängligt för alla. Återigen anlitades Axel Kumlien, arkitekten som i slutet av 1880-talet ritat Sophiahemmets ursprungsbyggnader.

Systrar gående i ljuståg, 1949. Fotograf: Okänd.

Det färdiga kapellet erbjöd sittplatser för 90 personer och inrymde också sakristia och orgelläktare. Det byggdes även en särskild åhörarläktare som kunde nås från sjukhusets övervåning för att ”de sjuka utan att synas kunna deltaga i gudstjänsten”. Kapellet invigdes allhelgonadagen 1901 och har sedan dess varit den givna platsen för gudstjänster och högtidsfiranden – inte minst den traditionsenliga julottan och på senare tid det årliga luciafirandet. Även vid Sophiahemmets många jubileum har kapellet spelat en självklar roll. Under många år användes det vid utdelande av förtjänsttecken till Sophiasystrar som tjänstgjort i 25 år. Denna ceremoni, korsfesten (sedan 2013 kallad Sophiafesten), hålls sedan 2011 dock i högskolans lokaler. Genom åren har också enstaka begravningar och vigslar ägt rum i kapellet.

På initiativ av Sophiahemmets styrelseledamot Maria von Rosen gjordes under andra halvan av 1920-talet en insamling som ledde till att kapellet kunde renoveras. Det var under denna tid filmregissören Ingmar Bergmans far Erik tjänstgjorde som pastor vid Sophiahemmet. Familjen bodde under åren 1924–1934 i den närliggande prästbostaden, kallad Gula villan eller Bergmanska villan. Kapellet, liksom övriga Sophiahemmet, omnämns i regissörens självbiografi Laterna Magica från 1987.

Genom åren har kapellet mottagit många olika gåvor och donationer, såväl pengar som föremål. De första kom från drottning Sofia själv och bestod av nattvardsbägare och oblattallrik, en påkostad bibel och två psalmböcker. Alltsedan dess har en mängd gåvor inkommit till kapellet, stora som små. Inte sällan har det rört sig om riktade ekonomiska bidrag för inköp av väggdekorationer eller olika beklädnader till altare och predikstolar. Det står en välgörare bakom nästan varje detalj i kapellet – till och med de målade fönstren, vilka bekostades av Stockholms store gas- och vattenledningsmagnat P. A. Sjögren.

Föreståndinna Malin Erfors (till vänster) vid koret, 1980. Fotograf: Per Anders Thunqvist.

Bland de mer spektakulära gåvorna genom historien syns en donation från 1944 på 10 000 kronor. Den kom från grevinnan Maud Holtermann (f. von Rosen) och bekostade kapellets nya, eldrivna orgel. En annan speciell gåva var den kyrkklocka som skänktes i november 1914 av hovfröken Marie Louise af Segerström. Klockan bar inskriptionen ”Ring in gudstjänsttid, arbetstid, salig frid”. Det fick den dock inte göra då ljudet ansågs kunna störa patienternas vila. Klockan lånades därför ut till Allhelgonakyrkan på Södermalm där den används än idag.