Drottning Sophia lär tidigt ha haft insikt om att det bästa vore att förlägga en sjuksköterskeutbildning till ett eget sjukhus. Och även om en sådan lösning snart skulle komma att bli verklighet fanns det inga sådana ekonomiska resurser vid ingången av 1884. Lösningen blev tills vidare det näst bästa: att eleverna skulle få tjänstgöra sida vid sida med föreståndarinnan Alfhild Ehrenborg vid det relativt nyöppnade Sabbatsbergs sjukhus i Vasastaden i centrala Stockholm. Genom en överenskommelse med sjukhusledningen fick föreståndarinnan bo och tjänstgöra på Sabbatsberg, formellt som översköterska med ett särskilt ansvar för elevernas utbildning. Den dagliga skötseln av sköterskornas bostad – Hemmet för sjuksköterskor – på Gråbergsgatan (från och med gatunamnsrevisionen den 1 augusti 1885 kallad Upplandsgatan) svarade husmor Sophie Johansson för.

Interiör från Drottningenssjukhem, där de första eleverna både bodde och studerade. År: 1884. Fotograf: Okänd.

Under de sex pionjäråren i Vasastaden skulle sjuksköterskeutbildningens innehåll, omfattning och upplägg komma att ändras efter hand. De första fyra eleverna var: Ottonia Liljenstolpe, Anna Natt och Dag, Stina Yngström och Caroline Widström. De inledde sin tio månader långa läroperiod med praktiska göromål under överinseende av föreståndarinnan Ehrenborg. Först när de blivit varma i kläderna skulle det bli tal om föreläsningar och mer teoretiska moment. Redan på nyårsdagen 1884 satte arbetet i gång på Sabbatsbergs medicinska avdelning 1 A, där Franz Warfvinge, en av sjuksköterskehemmets instiftare, tjänstgjorde som överläkare. 

Januari månad skulle visa sig bli ett riktigt elddop för de fyra eleverna. Detta då de praktiska göromålen till stor del visade sig bestå av slitsamt kroppsarbete. En historisk sammanställning från 1934 av Sophiasystern Karin Elfversson (1886–1974) ger en fascinerande inblick i pionjärernas vardag. De fyra skulle infinna sig på Sabbatsbergs sjukhus klockan sju på morgonen, där arbetsdagen började med att de fick bädda sängar två och två. En timme senare gick en av dem i väg till hemmet för att hämta frukost åt hela sällskapet. När den var intagen var det dags att sopa golv – och vissa dagar våttorkades det också. Alla typer av ”slaskgöromål” i kök, badrum och toaletter skulle vara färdiga vid klockan tio på förmiddagen. Därefter följde ett kortare instruktionspass under föreståndarinnans ledning. Det kunde röra sig om att ta tempen, tvätta patienterna eller lägga en Neptunigördel (våtvärmande omslag). 

Klockan halv elva var det dags för lunch i form av medhavda smörgåsar från hemmet. De fyra eleverna skulle då ha bytt sina blå förkläden mot vita. Om det sedan fanns tid gick Ehrenborg igenom de latinska diagnostermer sjukhusets läkare använde. Halv tolv fick två av eleverna gå hem. De kvarvarande fick närvara vid läkarronden och därefter ägna sig åt olika övningar. Samtidigt hade systrarna till uppgift att vakta eventuella besökare ”så att de ej medförde onyttiga saker till patienterna”. 

Syster Emmy Lindhagen övar omhändertagande av patienter tillsammans med en annan student i Drottningens sjukhem. 1890-tal. Fotograf: Okänd.

Klockan kvart i tre blev eleverna som stannat kvar avlösta av de andra två, och fick gå hem. Om de inte var överhopade med arbete på avdelningen följde föreståndarinnan med till hemmet för att äta middag och sköta administrativa göromål. Klockan fem på eftermiddagen började kvällspasset på Sabbatsberg vilket i stort påminde om morgonens sysslor. Och om det bland de intagna på avdelningen fanns någon mycket sjuk patient fick en av eleverna därutöver till uppgift att vaka vid sjukbädden hela natten. 

I februari månad inleddes den teoretiska undervisningen under professor Curt Wallis. Det visade sig dock svårt för eleverna att kombinera föreläsningar med det tunga arbetet, inte minst med tanke på att kosthållningen på hemmet var ganska sparsam. Enligt mer sentida skildringar lär de ha varit så utmattade att de somnat så fort de satte sig ner! Situationen blev något bättre när det i mars månad anställdes en piga för att sköta allra grövsta och mest tidskrävande sysslorna, såsom att hjälpa drängarna att forsla sjukhusets smutstvätt till Södermalm.

Operationssalen på Serafimerlasarettet, Kungsholmen. Professor John Berg utför ett kirurgiskt ingrepp, assisterad av Sophiasystrar och inför publik. År: 1893–1916. Fotograf: Okänd.

Under senvåren lämnade föreståndarinnan och hennes fyra elever Warfvinges medicinska avdelning och i stället fick de tjänstgöra en dryg månad på gynekologiska avdelningen. Här var de betungande nattvakorna mer frekventa än tidigare. Därefter följde en period på kirurgiska mansavdelningen VI C. Enligt Ehrenborg var den ”mindre påkostande för kroppen men i stället förenad med de obehag, som frånvaro av blygsamhet och finkänslighet hos läkarna förorsaka”. Vissa av sjukhusets läkare såg utan tvekan de nya sköterskestudenterna som en del av ett tillfälligt experiment som snart skulle vara avslutat. Bemötandet varierade, men vid åtminstone ett tillfälle var det så illa att drottning Sophia själv fick komma ner till Sabbatsberg och ”ställa allt till rätta”. 

Sophiasystrar står på läktaren i operationssalen på Serafimerlasarettet, Kungsholmen. År: 1910. Fotograf: Okänd.

Under de mest arbetsamma perioderna fick sköterskestudenterna börja sitt arbete redan klockan fem på morgonen. Om de hade någon fritid ägnades den i främst åt ”andlig vederkvickelse”. I andra hand en promenad eller möjligen ett konsertbesök. Alla umbäranden till trots kunde alla fyra fullfölja sin utbildning. Kanske hade tiden dock upplevts som lite väl intensiv – för redan när den andra kullen sjuksköterskestudenter den 1 november 1884 tog plats på Gråbergsgatan hade utbildningen förlängts från tio månader till ett helt år.