Om en infödd stockholmare skulle få till uppgift att peka ut Sophiahemmets ursprungliga byggnader skulle personen antagligen först peka på ”A-huset”, alltså den första sjukhusbyggnaden. Den som är insatt i Sophiahemmets tudelade struktur med både sjukhus och utbildningsverksamhet kanske också skulle ta med den närliggande byggnaden som länge tjänade som sköterskehem. Och dessa båda hus utgör förstås mycket riktigt Sophiahemmets historiska kärna – men det ursprungliga byggprojektet i slutet av 1880-talet omfattade faktiskt fler byggnader än så.

Sophiahemmet kring år 1889, teckning av Carl Hedelin.

I Sophiahemmets verksamhetsberättelse från 1890 sammanfattas noggrant hela nybyggnationen på Norra Djurgården. Här nämns att det utöver de pampiga tegelbyggnaderna även tillkommit ”portvaktsstuga, likhus och nödiga uthus”. Sedan början av 1990-talet tjänar det förstnämnda huset, oftast kallad Grindstugan, som Sophiahemmets eget museum.

Detta trähus uppfördes på den sydligaste spetsen av Sophiahemmets markområde, i korsningen mellan Valhallavägen och Sofiavägen (senare Drottning Sofias väg). Till skillnad från huvudbyggnaderna uppfördes Grindstugan inte i tegel då man valde att bygga de mindre husen på området i trä. Delvis av kostnadsskäl, får man förmoda. Att bygga nya trähus i städer var dock kontroversiellt vid denna tid. Bara året innan Sophiahemmets öppnande hade två svenska trästäder – Sundsvall och Umeå – i princip brunnit ned till grunden båda två. Den nya tidens stadskärnor skulle byggas i sten. Grindstugan låg dock lite avsides från det övriga sjukhuskomplexet och dessutom vid den stora ”brandgatan” Valhallavägen. Dessutom hade området kring Sophiahemmet ännu en relativ lantlig prägel.

Som första anhalt in på sjukhusområdet tjänade Grindstugan som Sophiahemmets ansikte utåt för många besökare och förbipasserande. Det var också den plats där allmänheten kunde ta del av sjukhusets bulletiner och offentliga kungörelser. Här kunde stockholmarna till exempel få senaste nytt om förändringar i hälsotillstånd för de kungligheter som emellanåt vårdades på Sophiahemmet.

Huset användes som tjänstebostad för trädgårds- och vaktmästare ända in på 1960-talet. Därefter fick den sporadiskt fungera som bostad för säsongsarbetare och andra. Kanske lite väl länge, då byggnaden framåt mitten av 1980-talet var i kraftigt nedslitet skick. En stor renovering av huset bekostades av Sophiahemmets vänner och slutfördes 1989, lagom till att huset fyllde 100 år. Stiftelsen Sophiahemmet upplät därefter den gamla stugan som expedition åt sjuksköterskekåren.

Till en början fick den nygamla tjänstebostaden dock tjäna som mottagningscentral för ett oräkneligt antal artefakter från Sophiahemmets hundraåriga historia. Under årens lopp hade det i källare, vindsutrymmen och övriga vrår i sjukhusets byggnader hunnit ansamlas mängder av historiskt intressanta föremål. Här gömde sig utställningsmaterial från tidigare jubileum, porträttmålningar, möbler, arbetskläder, avlagda medicinska instrument och mycket annat. När sjuksköterskeskolan i slutet av 1980-talet dessutom flyttade in i det gamla pensionärshemmet Solhemmet behövde det bokstavligt talat tömmas på historia. Grindstugan blev den givna uppsamlingsplatsen för allt detta.

Föreståndinnorna Gerda Magnusson, till vänster, och Malin Ernfors, till höger, 1984. Fotograf: okänd.

Ansvaret för att gå igenom samlingarna anförtroddes bland annat tidigare föreståndarinnan Malin Erfors (1917–2013) och tidigare biträdande föreståndarinnan Sally Anderklev (1923–2009). Efter mycket sorterande, sanerande och en del kasserande kunde Sophiahemmets museum i Grindstugan invigas på Sophiadagen den 15 maj 1991. Med åren har det blivit lite av en tradition att museet håller öppet på eftermiddagen just denna dag, i anslutning till sjuksköterskekårens årsmöte.