Föregångsländerna på området var vid denna tid Tyskland och England. I synnerhet det sistnämnda – där Florence Nightingale låtit grunda en särskild sjuksköterskeskola kopplad till St Thomas Hospital i London. Drottning Sofia hade under 1881 företagit en resa till just England där hon med egna ögon fick ta del av den moderna sjukvårdens förtjänster. Redan i januari året därpå gjorde hon sedan ett studiebesök på det relativt nyöppnade Sabbatsbergs sjukhus. Sjukvården låg henne utan tvivel varmt om hjärtat, och Nightingales skola tjänade som direkt förlaga till det drottningen skulle ta initiativ till på svensk mark.

Drottningens sjukhem, Gråbergsgatan (senare Upplandsgatan), Stockholm. Teckning av Axel Sjöberg.

På nyårsaftonen 1883 kunde Hemmet för sjuksköterskor invigas. Det var beläget i en femrumslägenhet på Gråbergsgatan 34 (nuvarande Upplandsgatan) i Vasastan. Som så många gånger senare i Sophiahemmets historia hade idé kunnat bli verklighet tack vare donationer från samhällets övre skikt. Kung Oscar II skänkte en grundplåt på 3 000 kronor. Drottningen själv bidrog med 2 000 kr och äldste sonen (sedermera kung Gustaf V) och hans fru Victoria skänkte 500 kronor vardera. Fler följde deras exempel efter att det under hösten 1883 anordnats ett upprop i dagspressen. Sammanlagt dryga 10 000 kronor samlades in till sjuksköterskeskolan innan årets slut. Inredningen fick hemmet också till skänks av drottningen och hennes närstående. Som namnet antydde skulle lägenheten på Gråbergsgatan både tjäna som utbildningslokal och ett faktiskt hem för de antagna.

Drottning Sofia (1836-1913), 1900-tal. Fotograf: Gösta Florman, Stockholm, Regeringsgatan 28a.

Det svenska samhället hade allt att vinna på att sjuksköterskekårens status, antal och övergripande kompetens höjdes. Den nya tidens sköterskor skulle bli något helt väsensskilt från gamla tiders outbildade sjukvakterskor. De skulle helst rekryteras ur de välbeställda, högre samhällsskikten och redan från början var antagningskraven därför tämligen högt ställda. För att bli elev på skolan krävdes – förutom att man var av kvinnligt kön – en protestantisk trosbekännelse, ”allvarlig håg för sjuksköterskekallet”, god hälsa, att man var ogift eller änka, hade god tidigare skolundervisning och helst var mellan 21 och 35 år gammal. Dessutom skulle eleven erlägga en avgift på 150 kronor, vilket var en för tiden ansenlig summa och inte långt ifrån årslönen för en vanlig piga.

Utbildningen inleddes redan dagen efter invigningen och tio månader senare kunde de fyra första Sophiasystrarna gå ut i arbetslivet som färdiga sjuksköterskor. En ny kull elever började i november. Under våren 1885 hyrdes ytterligare en våning i samma hus. Där inreddes ett sjukhem för resande och andra som inte kunde vårdas i hemmet, eller som (på goda grunder) ville undvika en sjukhusvistelse. När Hemmet för sjuksköterskor nu hade både boende, utbildningsverksamhet och sjukavdelning under ett och samma tak var de stora grundpelarna i Sophiahemmets verksamhet på plats, om än i liten skala. Under de sex år skolan höll till här utbildade man 55 sjuksköterskor och vårdade 259 patienter.

Drottningens sjukhem, patientrum Sophiasyster med patient, Drottningens sjukhem, 1884. Fotograf: Nils Björsell, Regeringsgatan 18, Stockholm.

Sofia var drottning av Sverige i hela 35 år, en regeringstid vars längd endast överträffats av drottning Silvias. Hennes hälsa var dock som nämnt bräcklig och under andra halvan av sitt liv drogs hon med stora hälsoproblem. De gånger hon framträdde offentligt syntes hon ofta i bär- eller rullstolar. Hennes dåliga hälsotillstånd kulminerade i april 1887 då hon genomgick en för tiden komplicerad gynekologisk operation. Under återhämtningen vårdades hon på slottet av hemmets föreståndarinna Alfhild Ehrenborg och ytterligare två av dess sköterskor. Drottningens första offentliga framträdande efter ingreppet blev att i december samma år lägga grundstenen till det nya Sophiahemmet på Valhallavägen, vilket invigdes knappt två år senare. Drottning Sofia var ordförande i Sophiahemmets styrelse livet ut. Efter hennes död 1913 gick ordförandeskapet till hennes svärdotter, drottning Victoria.