Den 1 maj 1895 inledde den då 24-åriga Bertha Wellin från Öland sin utbildning vid Sophiahemmets sjuksköterskeskola. Dessförinnan hade hon praktiserat på Kalmar lasarett. Från Sophiahemmet utexaminerades hon i oktober 1896 med omdömet berömlig, vilket var högsta möjliga betyg – även om ledningen lär ha fått se mellan fingrarna med att hon alltid insisterade på att ha håret osedvanligt kortklippt. Som färdigutbildad Sophiasyster blev hon inledningsvis placerad på Falu lasarett och från och med sommaren 1900 och sju år framöver arbetade hon som operationssköterska på Serafimerlasarettet i Stockholm. 1907 begärde hon utträde ur Sophiahemmets sjuksköterskekår för att bland annat engagera sig i barnavårdsfrågor efter engelsk förebild.

Bertha Wellin, porträtt, första hälften av 1900-talet. Fotograf: okänd. Foto från Svenskt Porträttarkiv.

Under större delen av sitt liv skulle Bertha Wellin komma att engagera sig i en mängd styrelser och föreningar, inte sällan med koppling till vård och social omsorg. Ett av hennes viktigaste bidrag till sjuksköterskeyrkets professionalisering var initiativet till att 1910 grunda Svensk sjuksköterskeförening (SSF). Hon höll dock fast vid inställningen att sjuksköterskeämbetet inte var vilket yrke som helst utan skulle grunda sig på ett högre kall. Föreningens logotyp består än idag av en kedja med fem länkar, som var och en symboliserar de olika grupper av sjuksköterskor som var representerade i föreningsstyrelsen. En av dessa var förstås Sophiahemmet. Mellan åren 1914–1933 innehade Wellin ordförandeposten i föreningen och hon var dessutom redaktör för Svensk Sjukskötersketidning i över tjugo års tid.

Samma år som sjuksköterskeföreningen grundades var Bertha Wellin också delaktig i uppkomsten av Stockholms Moderata Kvinnoförening. Hennes politiska engagemang inleddes på allvar två år senare då hon blev invald i Stockholms stadsfullmäktige. 1921 blev hon en av de fem första kvinnorna – och den enda från högern – att väljas in som ledamot i Sveriges riksdag. Detta ämbete innehade hon under sammanlagt fyra mandatperioder, ända till 1932. En fråga som särskilt engagerade henne var att äkta makar borde sär- och inte sambeskattas. Det var en jämställdhetsreform som skulle bli verklighet först 1971, tjugo år efter hennes död. Någon förkämpe för kvinnlig rösträtt var hon dock inte. Som konservativ såg Wellin med skepsis på den framväxande kvinnorörelsen som hon ansåg var alltför radikal.

Bertha Wellin gratuleras i Dagens nyheters Namn och Nytt-sektion, lördagen den 11 september 1920. Från Dagens nyheters arkiv.

Utträdet ur Sophiahemmets sjuksköterskekår innebar inte på något sätt att hennes koppling till hemmet bröts. Tvärtom tog hon under mitten av 1910-talet plats i Sophiahemmets styrelse och behöll denna i över 30 års tid. I styrelsen rönte ”fröken Bertha Wellin” – hon förblev ogift i hela sitt liv – uppskattning för sitt ”varma intresse och mångsidiga erfarenhet” av sjuksköterskornas yrkesvillkor. Även efter att hon 1946 lämnat detta uppdrag satt hon kvar i det råd som två år senare kom att omvandlas till Föreningen Sophiahemmets Vänner. Bertha Wellin gick bort 1951, 80 år gammal.