Den 8 november 1895 gjorde den tyske fysikern William Conrad Röntgen en upptäckt som sedermera skulle ge honom det första Nobelpriset i fysik: elektromagnetisk kortvågsstrålning som kunde tränga igenom vävnad. Röntgenstrålningen hade upptäckts och nyheten spreds som en löpeld över världen. Dess betydelse för sjukhusens möjlighet att ställa korrekta diagnoser bör ha varit uppenbar för alla som höll sig à jour inom forskarvärlden och bara något år senare hade fem svenska sjukhus möjlighet att röntga sina patienter på plats. Dock inte Sophiahemmet.
Det skulle i själva verket dröja till mitten av 1920-talet innan det skulle finnas ordentliga möjligheter för hemmets läkare att röntga patienter. Till dess fick de som var i behov av denna tjänst skickas i ambulans till något av stadens större sjukhus.1908 hade Sophiahemmet visserligen fått en röntgenapparat i gåva från nyligen avlidne kung Oscar II:s dödsbo. Den kom dock knappast till någon större användning då den inom kort skänktes vidare till Serafimerlasarettet.

M-huset, exteriör, 1920-tal. Fotograf: Okänd.

Under första halvan av 1920-talet förde Sophiahemmets styrelse på tal att tiden var mogen att inrätta en egen röntgenavdelning på sjukhuset. Den ursprungliga tanken var att förlänga östra delen av huvudbyggnaden och placera avdelningen där, men den idén fick snart stryka på foten till förmån för mer storskaliga planer. Röntgentekniken var numera så omfamnad av läkarkåren att efterfrågan förväntades öka med tiden. Då var det lika bra att ta i ordentligt från början och bygga ett helt nytt avdelningshus.

Uppdraget att rita detta gick till arkitekten Hjalmar Cederström, senare framför allt känd för uppförandet av Södersjukhuset. Han fick arbeta om förslaget inte mindre än tolv gånger innan Sophiahemmets styrelse gav grönt ljus till ritningar på ett fristående hus norr om huvudbyggnaden. Uppförandet genomfördes under 1925 och 1926 och bekostades dels med privata donationer, dels med offentliga medel. Kungaparet invigde Röntgeninstitutet den 3 oktober 1926.

Institutet skulle drivas av Gösta Forssell, professor i medicinsk radiologi vid Karolinska Universitetet. Forssell var utan tvekan en av Sveriges främsta inom sitt fält och kom att driva Röntgeninstitutet i 15 års tid, varpå Sophiahemmet tog över driften i egen regi. Vid den tidpunkten genomfördes ungefär 6 000 undersökningar årligen på avdelningen. Efter Forssell har flera av Sveriges mest framstående radiologer tjänstgjort vid Sophiahemmets röntgeninstitut, däribland Gunnar Jönsson, Bengt Falk och inte minst Erik Lindgren.

Professor Gösta Forsell med kolleger, 1910-tal. Fotograf: Okänd.

Den 27 januari 1968 är ett datum som för evigt skrivit in i sig i Sophiahemmets historia – och faktiskt i hela den medicintekniska historien. Det var nämligen där och då den svenska uppfinningen strålkniven användes i en operation för allra första gången. Den hade utvecklats av neurokirurgen Lars Leksell och Börje Larsson, professor i medicinsk strålningsbiologi. Strålkniven kombinerade radioaktiv strålbehandling med stereotaxi, där exempelvis en hjärntumör lokaliseras genom ett tredimensionellt koordinatsystem och kan behandlas med extremt stor precision. Med denna metod kunde inte minst canceroperationer genomföras utan kirurgiska ingrepp och utan att skada den kringliggande vävnaden. Sedan den första strålknivsoperationen genomfördes på Sophiahemmet har två miljoner patienter behandlats med strålkirurgi världen över.

En sophiasyster vid spakarna, 1910-tal. Fotograf: Okänd.

Då själva röntgeninstitutet och dess utrustning vid denna tid ansågs föråldrade inleddes en ombyggnad och upprustning av byggnaden 1970. När den var avslutad hade det årliga antalet undersökningar stigit till drygt 20 000 om året. Vid mitten av 1990-talet hade den siffran mer än tredubblats.